| |
Eva
Ermenz och Änglatro
Tror
du på änglar?
– Ja, det gör jag. För tio år sedan upplevde
jag att min skyddsängel steg in i sovrummet. Jag vaknade
av ett kraftigt luftdrag och blev först rädd. Sedan
somnade jag trygg i min förvissning om vad som inträffat
och mådde väldigt bra efteråt. Jag tror att alla
människor har en personlig skyddsängel. Jag är
tacksam över att få uppleva att min ängel som
är av kvinnligt kön kändes så verklig, ja
jordnära, berättar Eva.
Evas förhållande till änglar innan den här
upplevelsen var inte så bra.
– Ärkeängeln Gabriel i skolans kristendoms-undervisning
gjorde mig närmast rädd. Ändå saknar inte
min kvinnliga skyddsängel pondus. Jag har stor respekt för
henne, säger Eva.
Du hoppade i mogen ålder av karriären i Frankrike
för att frilansa med det skrivna och talade ordet. Din poesi
har rönt uppskattning. Vad blir ditt nästa projekt?
– Jag skriver pjäser och agerar också i dem. Men
jag har ingen formell utbildning i skådespeleri. Livet är
en scen, poängterar hon.
Mycket snart ger hon ut ännu en bok. ”Gardiner på
mitt glas” heter den. Den är en poetisk skildring om
det gudabenådade vinet. Den blev till på en cykelrundtur
till franska slott. Skådespelaren i henne vaknar när
hon deklamerar några rader ur den: ”Änglavingar
över fälten röjer månen där den vandrar…”
– Den cykelturen symboliserar mitt behov av frihet. Något
som jag har efter min pappa som nu är död. Jag tänker
ofta på hans förhållningssätt till livet
som han uttryckte så här: ”Det verkliga kan vara
overkligt och det overkliga kan vara verkligt”. Vi såg
ofta på stjärnhimlen tillsammans. Minnen som ibland
får mig att fundera på hans filosofi om att vi människor
inte bara är jordevarelser…
Det här är Evas skildring av mötet med sin skyddsängel.
I poetisk form, naturligtvis…
Ängeln
drog nattluften
ett extra varv
runt min säng
iskall
stilla
med frusna celler
och täcket som lyfteBarnet
så nära som väggen skiljer
och så den vita vingen…Klockan tre
är natten ännu min
och filten landar
tungJag upphör att flyga
ligger där bara
full
av det nyaNattens vinge
blänker till
och dör
Min
ängel är
en kvinna
Text
och foto: Ulrika Lyman |